Detta är min ögonsten Sigge :)

Från början var han en vildkatt. När jag flyttade hit för sex år sedan fans det vildkatter i trakterna. Jag led med dessa och tänkte att jag måste göra något. Jag började mata hit dem. Några tog jag hant om och de övriga ca 25 hjälpte vi till ett annat liv.

När jag första gången fick syn på Sigge, var det det första jag sa att honom vill jag ha. Det var inte helt lätt, för av alla katter jag hade här var det endast honom jag ej fick klappa, de övriga hade fått tillit till mig. Jag gav inte upp, jag kämpade å kämpade, satt i kylan så han skulle inse att jag ej var något att frukta. Men näe han var så vaksam. Rätt som det var försvann han och syntes inte till något mer, sorgligt tyckte jag....

En dag när jag var ute på gården hörde jag en katt jamla å jamade ynkligt. Jag letade å letade, och till slut hittade jag Sigge, han hade ramlat ner i sädestorken, och kunde inte komma upp, är ju bara blåtväggar långt ner där satt han. Jag vet inte hur länge han suttit där. Jag letade på en lång bräda som jag hissade ner, så han skulle kunna klättra upp. Själv gick jag in och var rastlös av väntan, jag kunde ju inte gå ut å kolla genom att han var så skygg av sig.

Senare på kvällen, lite tidigare än vad katterna normal börjar komma, hör jag ett jamande utanför, jag tar med mig maten ut och där sitter min lilla Sigge och är vrålhungrig. Han kastar i sig maten och jag försöker att klappa honom och det får jag, vilken lycka jag känner :) Jag provar att lyfta upp honom och han bara spinner lite försiktigt, ja då var det bara till att bära in honom i stugvärmen :)))

JA så var Sigge min katt och han har ett bra liv och haft det nu i fem år. Han är fortfarande den skyggaste katten. På sommrarna flyttar han ut i ladan och man ska ha tur om man ser skymten av honom. När de kyliga höstkvällarna kommer, börjar han komma in på nätterna för att njuta av värmen från brasan.

Han är lite rädd av sig i början å smyger efter väggarna, men ligger han i sin korg får man mer än gärna klappa å gosa med honom. Han blir tuffare å tuffare ju längre in mot vintern vi går. Det slutar med att han ligger i sängen med oss och hundarna å bara myser :))

Den svarta katten som är i bakgrunden är Kalle och är oxå en vildkatt från början, hans berätelse tar vi en annan dag. Jag tog hand om fem stycken då men bara dessa två är kvar i livet....