Ja i morse satt jag här som vanligt och var alämnt less på det mesta och det som tyngde mig mest var att den där utlovade   fortfarande lös med sin frånvaro. Endast en grå himel kunde man skåda. Ja mitt humör de senaste veckorna har ju inte varit på topp (nikotinbrist)......

Men jag beslöt att ta en ordentlig promenad med hundarna, sagt och gjort så packade jag fikaväskan och beslöt att jag skulle gå till Tärnan och njuta av fikat där och bara insupa skogens tysnad.....

Var ju lite på vinst och förlust jag valde detta mål, inte alltid den vägen är plogad, men vadå är man grinig så tycker man väl att fixar väl jag ändå att pulsa de sista km. Preparerade Kellys tassar med ett medel som gör att inte tösnö fasnar i pälsen.

Japp vi stegade iväg med bestämda steg......

En nyfiken kaja spanade på oss medans vi gick där efter vägen....

Jag märker efter en stund att snön fastnar iaf i Kellys päls   men för att ge lite ros så har jag lyckats med impregneringen under tassarna iaf, så jag behöver bara ta bort snögubbarna på benen. Ni som har långhåriga hundar vet ju att det inte BARA att ta bort....tålamodet tryter och inte blir det enklare av att Jack vägra nästan att stå still, vi är ju ute å går då ska man väl inte va still tycker han då...... ja, ja humöret tryter mer och mer, börjar ju fundera varför jag gav mig iväg. Men mellan humörsvägningarna är det ju underbart med frisk luft och motion....

Kommer upp till tärnvägen och som befarat så är den oplogad   Är dock bara de sista söandet så det är ju inte meterdjup pulssnö men med Kellys tassar då som ser ut som snögubbar för tredje gången, känns det inte som ett alternativ att pulsa den vägen.... Ja ja får väl gå upp till ysjön och vända då, men strax för så hade jag sett folk gå den vägen och jag var ju väldigt sugen att släppa mina lös. Jag började dock gå, men jag morrade mer och mer. Sen tvärnitade jag och ringde gubben och han fick rycka ut ....

Sax och impregneringen åt Kelly, medans kunde jag sätta mig och andas och avnjuta en kopp kaffe   

Å det bästa av allt han hade med sig var ju....

Plogis!!!!!     

Jaaaa till Tärnan vi började vår färd, nu var jag trött och hungrig.... Hundarna överlycklig när jag väl fick släppa dom lös...

Inte lätt och va en klumpig leonberger heller. Hon lägger sig och rullar uppe på kullen men det slutar med att hon ramlar ner   

Inte ofta jag stöt på så här tydliga harspår...

Smakade underbart med fika efter denna färd som visade sig vara 8,5 km enkel resa...

Ja lite tuggpnnar var nerpackad åt hundarna oxå....

Kelly njuter av rasten, hon var lite trött hon oxå och lite extra jobbigt hade det varit för henne då hon burit på en massa snögubbar oxå efter vägen.....

Var otroligt rogivande att sitta där på bänken och bara vara, lysna på tyssnaden och en och annan fågel som kvittrade...

Sen var det dags att bege sig hemmåt igen....

Ibland är det svårt att se skogen för alla träden....

Hoppas de bara har sommarredskap i den ladan ....

Grått och trist hde vädret varit de 3,5 timmarna jag vart ute, stängde grinden hemma så kom solen...ööööö   

Trötta Jack....

Kelly trötter hon oxå....

Blev ju en underbar promenad trots att det var lite saker som bråkade med mig i början....

Goder morgon världen......

Startar dagen med ett leende och hoppas jag kan fortsätta le. Ingen febran än så länge ska jag säga. Har upptäkt att denna febran inte är att lita på så ingen ide att ropa hej ännu. 

Inget toksnöande idag heller. Lär ju säga att vädermässigt har det inte gjort nått att legat i flensan, för det har ju stormat och snöat i flera dagar nu....

Har sagt det förut å säger det igen, vad är det för fel med att våren får komma lite tidigare???

Jodå jag gillar vintern men den har varit lite besvärlig i år så nu har jag fått nog....

Ha en underbar dag....

Ja om det är svininfluensa eller nån annan lär ju bli osagt och inte spelar det väl heller någon roll vad den heter heller. Ett som är säkert den har inte på nå vis varit en trevlig gäst.  Den kom som en blixt från en klar himel. Vaknade och kände mig rasslig i halsen, for till jobbet, det börjar värka i kroppen, den kännslan bara ökar och ökar ju längre dagen går, men jag biter ihop och jobbar på, ganska pigg i hjärnan ändå, men inser efter lunchen att detta funkar inte, har degat ihop ordentligt, tar temoen den visar på 38,5. Bara att åka hem. Väl hemma och hundar vart ut och katter fått mat kryper i säng och på en halvtimme/timme har tempen nått 40 grader.

Ja alvedon proppar jag i mig med jämna mellanrum, får endast ner febern till 38,5, fruktansvärt drygt är det och värken och smärtan i kroppen får jag heller inte bort, bara å önska att man får somna av mellan varven, men inte lätt när man skriker av smärta bara man vrider lite på sig och hjärnan den känns som den ska koka. Har vetekudden kyld men tar liksom en minut så lär jag vända på den för att få lite kyla...

Ja nu är den värsta pinan av det över iaf. Från lördag em och fram till måndag morgon har jag inte fått behållt det jag ätit, fått sprungit på toa kanska omgående efter matintag. Vet inte om detta har med influensan att göra, inget jag hittar nå info om iaf, men alla reagerar vi ju olika på saker å ting. För inte kan jag väl haft tur/otur att haft magsjuka på samma gång????

Idag (måndag) har jag fått behållt de jag ätit och jag känner att lite ork kommer krypandes tebax, dock har febern inte velat lämna mig helt ännu, en nu är det lite mer normalt, med mina febertoppar och nu stiger jag inte över 38 utan håller mig där under. Hoppas detta är slutet på denna sjuka för aldrig har jag varit så klen och orkeslös, vet att på fredagskvällen skulle jag ta mig en korv med bröd men kunde inte klämma ut ketchupen ens så klen var jag...

Å jag som skulle vara frisk under 2013.....

Fast kroppen kanske är i chocktillstånd ännu.

Först så slutar jag röka och rensar ur kroppen och sedan börjar jag att träna 2 gånnger i veckan...

Sedan jag var in här och kollade och skrev, nästan så jag har glömt att jag hade en blogg   

En får nog ta en liten snabbgenomgång av vad som hänt sedan sist. Har ju faktiskt hänt en del saker som jag vill ha kvar och kunna se tebax på, både tråkiga och bra saker. Jag börjar bakifrån i tiden och då hamnar jag efter nyår.

FASTA + RÖKNING

Ja det hela började faktiskt före jul. Jag mådde inge bra kropsligt. Det gick liksom inte å sätta fingret på vad det var men matlust och godissuget försvan bara mer och mer under dessa helger. Jag som normalt älskar julmaten och allt som hör den till, ja de första dagarna kunde jag njuta av all den goda maten, men det trappades av mer och mer. Kunde inte ens förmå mig att äta skumtomtar

ja då är det illa....

Hade under en längre tid fundert på om att genomgå en fastakur för att rens ur kroppen och nu vart det ju ett ypperligt tillfälle att göra så. Sagt och gjort så beställde jag hem ...

Ja å när jag ändå höll på å renade mig så tog jag bort ciggen oxå, ja det skulle jag kunna orda en del om men hoppar det. Kan ju meddela att jag nu på fredag varit rökfri i 6 veckor   

Mådde mycket bättre efter fastan så jag är glad att jag gjorde den....

Men ska jag göra det igen så tänker jag då inte testa längre än tredagars, för huva vad det var tufft, var tuffare att fasta än att sluta röka och då har jag rökt i 28 år....

**************************************************

***********************

LIVET ÄR HÅRT   

Ja nyligen hände det som inte fick hända. Jag satt senas igår och önskade att han hade fått stannat kvar i livet. Det är sorgligt när alla djur dör men vissa sätter större spår än andra och några jag kan enkelt räkna upp är Hundar: Bonny, Rocky, Bamse, Jappe

Katter: Emil x2, Oskar, Stina, mÅrris

Kaniner: Pelle, Gullan, Goer

mÅrris var det som fick lämna mig för drygt en vecka sedan eller blir det två..strunt samma saknad är han....

Som ett litet yrväder kom han in i vårt liv. Han var med överallt och han var med överallt med de övriga djuren, katter som hundar alla gillade han. Ja det lär väl erkännas att de andra djuren inte alltid var så förtjust i mÅrris framfart, det var inte för intet vi kallade honom för mÅrris Tyrann...

Bull och mÅrris blev bästa polare och de hängde ihop i det mesta som hände under en dag. Förutom att mÅrris störtdiggade sin kompis så diggade nog han låder mera, han blev som galen då han fick chansen att få krypa ner i en låda eller en pappåse för den delen. Bull tog även efter mÅrris i den egenskapen att älska lådor, så söta dom två var tesammans....

mÅrri han var även sin matte trogen, var man hemma och ev satt vid datorn så skulle han ligga i knä å sova, även på nätterna skulle han sova med matte, han och Bull hade lite av en kamp om mattes uppärksamhet vid sovandet...

mÅrris ville altid ha tasskontakt med min hud, antingen gjorde han som på bilden eller så hade jag en tass på hakan eller kinden.....

Men så kommer dagen då han kommer in haltandes....

Han orkar inte gå långa sträckor    Tur han har Kelly som gärna la sig nära honom och höll ett vakande

öga på honom   ......

Till vetrinären det bar, jag kände mig illa till mods på väg dit.....

Vetrinären klämde och kände på mÅrris ben, men hon kunde inte känna nått som var konstigt. Han hade även satt ner foten pyttelite på golvet nu när han gick där inne. Mitt hopp började ljusna...Det vetrinären kunde tippa på så här, var att höftkulan hade vart ur, men nu fallit på plats igen, var tydligen vanligt hos katter. Nu lyser mitt hopp ännu ljusare.. mÅrris får en lugnande spruta för att kunna röntga benet, ja vi vill ju vara säkra på vad felet är. Jag väntar medans on går iväg med honom till röntgen. Hon kommer tebax och jag får vänta en stund på resultatet. Jag lånar en sax för jag har under tiden känt en knuta i hans päls och det är ju perfekt å ta bort den medans han sover, han är ju lättkammad i vanliga fall men kan ju passa på medans jag kan i lugn och ro.

Efter en stund kommer vetrinären in och jag får en klump i magen bara jag möter hennes blick   

Hon berättar att hans knäskål är bruten   ( här knyter det sig regält i hjärtat och själen) inser direkt allvaret och tårarna ja dom bara kommer   försöker dock att hejda mig för att höra vad hon har att säga, men det är inte lätt. Är ju jobbigt att bara skriva om det... Jo op skulle man kunna göra men utgången väldigt oviss så jag väljer att inte utsätta mÅrris för någe mer lidande. För min egen del hade en op passat utmärkt, men för mÅrris som lever ett liv på landet och ska kunna leva och vara ett smidigt kattdjur så var en sådan op inte att tänka på...

Hejdå mÅrris....

Nu får jag hålla Bulls tass när jag sover.