Vårsolen lyser från sin bästa sida idag, värmde redan kl 08 i morse, viken underbar dag det måste bli, energin flödar i kroppen. Var i väg på ett spännande äventyr som visade sig inte vara så märkvärdigt :) Ja och vädret det blev bara bättre och bättre och vad kunde passa bättre än att hem å packa fikaväskan och koppla hundarna för en långtur i det underbara vädret...

Min underbara plan var att gå den fina skoterleden till Hornberget och där avnjuta kaffe och köttbulsmacka.

När jag knatat på i ca 1km så blir jag totalt slut i hela kroppen och undrar hur i helvete jag ska orka ta flera steg. Men så bor det ju en liten åsna i mig och jag kämpar på men det är tungt, jobbigt och ja allmänt vidrigt. Har väl aldrig upplevt en tur med hundarna i skogen så vidrig.... 

Jag sätter upp små mål jag ska nå. Börjar närma mig ett vägsjäl där jag börjar planera att gå upp och hemmåt igen. Väl framme så finns det inte ens ett skoterspå den vägen och pulsa det fins inte på tanken när orken är borta. Jag stannar upp och pustar ut en stund. Åsnan tar tag i mig igen och jag beslutar att ta mig till prästskogsvägen och avnjuta fikat där och vända hemmåt.... Men jag pustar och flåsar och tycker att jag aldrig kommer fram...pest och pina är allt jag kan tänka på....

Hittar en underbar bar skogsyta, letar på mig en stubbe och slår mig ner på den. Det är otäckt varmt, kaffet smakar inget inte ens mackan var någon höjdare :( 

Hundarna njuter dock av denna promenad :) Fast jag märker att Kelly är lite lugnare än vad hon brukar så hon känner nog av hur jag mår......

Ja jag har ingen ro att sitta nå längre stund, vill liksom bara hem....

Knatar på nu i ett skoterspår som inte är så uppkört, vilket leder till att min onda fot får bara ondare och ondare, jipppiii prexis vad jag behöver nu.....

Väl framme på den ordinarie vägen så har jag så ont i foten att jag vill skrika rakt ut, att orken oxå är borta gör ju detta till ett rent helvete på ren svenska. Biter i hop och haltar vidare. Foten den strejkar mer och mer och till slut så funkar inte fotleden alls. Jag ger upp och ringer gubben och han får hämta upp mig där i skogen...

Kastade mig i säng vid hemkomst, slocknade av omgående i en halvtimme. Vaknade och var litesmåhungrig så nu har jag ätit och bloggat men fortfarande idiottrött så jag besöker sängen igen...... Näe och ingen feber har jag heller men blir lite förvånad om nått inte är på G för så här har jag då aldrig känt. Visst jag har varit både febrig och halt men ändå njutit av en tur i skogen..... skumt.......