Ja ibland händer det faktiskt att jag blir arg på mina djur...

Just nu är det Stina jag är arger på.

Själv sitter jag i lugnan ro och dricker kaffe och kollar av FB, när jag hör hur en katt morrar, jag känner genast igen detta morrande och tänker: jaha Stinna kommit in med en råtta...Men när jag får syn på honom, då blir jag lite arger för han har tagit en ...

Nötskrika....

Som tur var hade jag Jack med mig som gjorde att Stina inte släppte taget om fågeln. Jag greppar ena handen runt fågeln och den andra runt katten och ut det bar. Tur att Jack var där så han inte släppte den för den var fortfarande vid liv, hade varit fint det å haft den flygandes inomhus, nääee.

(Om ni funderar varför jag kallar Stina för han så är det helt riktigt, inte jag som är snurrig, blidde lite fel med könsbestämningen när han var liten)

Jo, jag vet att det är deras natur, men de kan väl hålla sig till möss och råtter och på sin höjd en gråsparv om de inte visar det för mig, men en fin och ståtlig nötskrika, si det tycker jag inte om...

Å för det andra, måste han ta in sina byten jämt å ständigt!!!????