Tänka sig att jag överlevde denna dag!!!   

Jag övervan min rädsla för nålar, bara det är jag nöjd med över denna dag. 

Ja hur gick det då?

En underbar snäll och trevlig sköterska fick jag träffa och min rädsla hade redan nått fram till henne. Så hon förklade metodiskt hur detta skulle gå till och att hon nu första gången skulle använda sig av dom minsta nålarna och inte snurra mer än en gång på dom samt att inte så många nålar skulle sättas, tacksam blev jag. 

Hon började å känna på min rygg och nacke och hon upptäckte genast två rejält ömma punkter vid skulderbladen, dock inte så ont i nacken för tillfället så fokus lades på dessa punkter. Blev fyra nålar på ryggen och en nål i vadra armveck. Klart som fan att det gjorde ont när hon satt dom, men jag tycker det gör ont när myggen sticker mig så.....

Ena muskelknutan jag hade den stötte bort nålen   ja så hård och öm var den, hon flyttade den lite så gick det skapligt. Kändes kanska omgående att blodflödet ökade, det pirrade i hela ryggen och ut i armarna, men det var en skön känsla.... Efter en stund ville hon snurra på dom, lugnet jag hade försvann men hon var så försiktig och såg på min kropp när det började göra ont innan jag han säga till. Inte var det skönt men jag överlevde   

Efteråt blev jag aldeles snurrig i skallen så det vara bara vacker att sitta kvar där på britsen, vi småpratade lite sen var det dax att boka in nya tider, jag böjer mig fram för att nå min väska och få upp almenackan, men oj så det snurrade till, höll på att åka på näsan   Konstig kännsla. Men när alla  tider var färdigbokade kände jag mig ok igen. Ska gå å få akupungtur 2 gånnger i veckan och sammanlagt ska jag gå 7 gånger sen får vi se hur det ser ut.

Vi pratade lite om min ömande fot oxå och den ska hon titta närmar på en annan gång. Vi fokuserar på nacke och rygg till en början.... Även en kallelse till naprapaten kommer jag att få, då han ska kolla igenom hela mig, kan ju vara behövligt...

Finns nog ett å annat fel där.... Fast det är väl knappast idrotsskador jag dragit på mig ;))

Kände att jag blev bara tröttare å tröttare ju närmar hemmet jag kom, lärde ner på ica å handla lite och när jag var där blev jag så trötter så jag längtade hem till sängen. Mötte gubben när jag kom hem å han skulle till HC med sitt öga och ville ha nån med som körde om så var fallet. Ja vad har han gjort då...klant....

I fredags höll han på som vanligt i garaget och körde med rondelkapen

och lyckades få in nå splitter i ögat, skyddsglasögon, vad är det???   Fast jag ska inte säga så mycket, jag är själv dålig på att tänka på sånt.

Ja å som vanligt tror man ju att det går över. Men så har inte fallet varit, bara blivit värre. Docktorn kunde tydligt se rostflagor i ögat och han skrapade och fick bort den största biten, två mindre bitar syntes, ja Nickenyfiken lärade ju vara med och kolla :) Han fick salva och är det besvärande även i morgon eftermiddag ska han tebax å då blir det troligtvis ögon i Gävle. Dr var ju oxå tydlig med att det var viktigt att åka direkt vid såna här olyckor, för nu hade ju ögat börjat läkt själv och mycket bindväv bildas ovanpå dessa flagor och sitter nu jupare och då blir det svårare att få bort. Bara å hålla tummarna då....

fliserna sitter mitt över pupill och iris

Men nu får det va slut på sjukstugan här...

Tröttheten har nästan försvunnit, tror det är den normala kvällstötten som besöker mig just nu. Har fått en ganska rejäl smärta i höger skulderbald och nacken, beror nog på behandlingen så mina planer att baka går i stöpet......

Ja om denna dag blir god eller inte det är jag lite osäker på.....

Normalt brukar detta vara min baddag, men den får jag hoppa över denna vecka.

Jag har haft många diskusioner med mig själv angående denna dag om jag ska offra den underbara stunden med vattengympan och åka och plåga mig själv..... Men har kommit fram till at sluta fjanta mig och testa något nytt.....

Jag ska testa akupungtur, låter kanske inte så konstigt, men är man nålrädd så är det en annan femma. Men jag resonerar som så att det kan väl inte bli sämre eller? 

********************************

Träffade min läkare i måndags. Vi pratde lite brett om hur min nacke mådde. Det är ju positivt att den blivit så pass bra som den blivit. Jag undrade ju om detta är nått som jag kommer att få igen, men det trodde hon inte riktigt på, att jag skulle få ont, men hon menade att nu vet jag vad som händer i min nacke och den medvetenheten gör att det inte kommer att gå så långt som första gången, och det har hon nog rätt i, får jag ont nu så väntar jag nog inte flera veckor innan jag söker hjälp och jag vet ju vilka övningar jag ska göra för de olika smärtorna som kan uppstå. 

Nu när jag ändå är igång med smärtmotagningen så ska jag i dag på akupunkturen, dels prata med henne om min onda fot, så kanske den oxå kan behandlas med nålar :/ Jag ska även boka in mig hos naprapaten och be han kolla      hela min onda kropp från fot till knopp....

Förövrigt med nacken så ska vi vänta några månader och sen stämma av med ett möte med dr och se om det fortsätter i den positiva andan. Jag är mycket nöjd med läkare och övrig personal på smärtmotagningen,men en mening etsar sig fast i mitt huvud.... " För våran statistik är det bra om patienerna blir frisk fort" jomen vist är det så men samtidigt låter det som att, ja jag vet inte vad, svårt att förklara. Vad är viktigast statestiken eller patienten.... var säkert inget illa menat av dr men det låter illa.....