Äventyr nr 2

Ja det var ju ett äventyr kvar att utföra men efter den första turen så måste jag bara få sitta ner och hämta luft och ork, alla dessa nerkliv på myren tog musten ur en och det blev ju dock en promenad på ca 6km, samt att byxorna behövde åka torktumlare en stund.

Medans jag sitter här och funderar så börjar ju visheten slå till, fast bara lite. Är skogsvägen framkomlig för min bil???? med tanken på vädret och lite andra faktorer. Tar en diskussion med gubben och inser att näe det går nog inte och gå till den planerade destinationen hade jag ingen lust med efter den tidigare färden och Kelly skulle heller inte orka det ( hon är inne i en slöperiod, tror det är löp på G) Gubben han är dock snäller så han sjussar upp mig i picupen.... tur var det för det var lite knixit med den oxå...

Hade lånat ett par trickskidor (minns ni dom?) Tänkte att de skulle kunna få agera som snöskor.

Jag ber att bli avsläppt en bit ifrån myren jag tänker ta mig ut på, vil ju liksom njuta lite av fast mark oxå ;) När jag kommer fram till myren så plockar jag fram skidorna ur ryggan och upptäcker att en rem fattas :( jaha å vart har den ramlat då??? :( Ja ja optimist som man är så tänker jag att jag går här i skogskanten av myren, ser ju inte ut att vara allt för mycket snö där, jo tjena.... Gick jättebra att gå ca 80 meter sen blev det en flashback från förmiddagen. Jag funderade inte så mycket utan vände genast om och lite arger var jag muttrandes kämpade jag mig tillbaka till vägen. Intalade mig själv att vägar dom är BRA att gå på dom ;) Jag och Kelly hade en mysig liten promenad trots lite missar. Men det är väll dessa missar som gör turerna minnesvärda oxå, man kan svära och spotta just då, men man minns dom och kommer att skratta åt dom efteråt :)

På väg till skogen stannade vi och kollade på lite trandans :) 

Här blev jag avsläppt...

Hejdå bilen...

Var ju lite enklare att hitta denna koja, kunde stå på vägen och soma in den :)

en känsla av vår....

Ja höll inte snön tidigare så håller den definitivt inte för en leonberger...

Kämpar dock lika tappert som oss, med ett leende på läpparna...

och lite djävlar anamma...

Jobbig snö nu... håller inte ens för en trana :/

Vattnet stiger fort nu....

Och jag kan avsluta med att jag är förbenat less på snö nu! Nu vill jag ta mig ut i skog och mar obehindrat!!!!!

Ja idag var det dax för äventyr igen. Vismyren och den däringan orrkojan skulle hittas. Fick trevligt sällskap med mig av Maria och Kicken. Vi packade med fika, kamera och hundar, jag hade bara Jack med mig på denna tur. Hade ju planerat in et till äventyr under dagen och då skulle Kelly få vara med.

Var ju lite osäker om skoterspåren skulle bära där ute på myren. De hade varit jättefina i veckan, men igår hade det snöat och regnat så lite oviss var jag, men skam den som ger sig, måste prova för att komma någonstans :) Var väl lite si och så med bärigheten den första biten men det blev bättre och bättre, så vi knatade på, varmt blev det. Rätt som det är hojtar jag åt Maria ” Det kommer en människa och hund” ja är väl kanske inget konstigt med det men inget man väntar att möta ute på en myr prexis. Han stannade och pratade lite, en trevlig prick som hade undrat var det var för folk han hörde, han hade heller inte vänta sig att möta någon där ute :)

V knatar på och bara njuter av det underbara vädret och sällskapet av varandra och njuter av att se hundarnas glädje, måste vara nå vist med Vismyren....Efter ca en timme så är det dax för en kaffepaus och vi njöt av den enorma tystnaden, ja någon korp kraxade väl men annars sådär magiskt skönt tyst....

Vi gör oss redo för att traska tebax i samma spår som vi kom, ja vi babblar på medans vi går där och spåren håller inte så bra och vi märker att här har väl inte vi gått tidigare, näe det hade vi ju inte, bara å vända om, så kan det gå när det ska tjattras om hur vackert det är och att alla borde få uppleva naturen :) Vi hittade rätt spår inom kort och skönt var det, lite fastare spår att gå på. Fasta spår det kan vi ju glömma efter en liten bit 8-10 grader varmt har gjort en hel del med snön kan vi säga.... Ju närmare hem vi kommer desto mer sjunker vi och sjunker det gör vi benen försvinner helt, bara å kravla sig upp, håller på garvar ihjäl oss de första gångerna men orken och humöret det försvinner mer och mer för varje nertramp. Till och med hundarna går igenom.

Hör att skoterljud närmar oss så vi stannar upp och ser att det är karln med hunden som kommer och med sig har han en bekant, släden hade de oxå tagit med sig för tydligen hade vi satt grillor i huvudet på denna man och han hade tydligen blivit orolig för hur vi skulle ta oss fram på myren, så han hade hämtat grannen och tänkte hjälpa oss till fast mark. Mycket vänligt av dom och vi tackade så mycket för deras omtanke. Ont krut förgås inte så lätt, både Maria och jag är bra envis av oss så vi klarar oss den sista biten, men slut var vi när vi väl kom fram till bilarna, men vilken underbar tur ändå :)

Två mycket mycket glada hundar :)

Så fin....

Älskar Vismyren säger Jack....

Ja det är vackert....

Småa träd men ack så trassligt det kan bli....

Denna har jag oxå missat, en uggleholk....

Här visade GPS:en att orrkojan skulle vara, men inte, spanade av med både kikare och kamera...

Men fick höra av räddningstjänsten att den rasat så kanske därför man inte ser den...

Pöss på dig Maria...

Kicken han njuter av turen han ;) 

Parhästar....

Fint ekipage är dom...

Jaha....God Jul då....

En stackars larv mitt i snön....

Ja här är rädningstjänsten som var så omtänksam av sig så de ryckte ut med skoter och släde och tänkte föra oss till fast mark... Härligt att det finns så snälla människor...

Ja vi kunde konstatera att våren kommer med stormsteg....

Maria siktar och skjuter av med kameran mot tranparet som susar förbi...

Jack funderar nog vad vi spanar in....