"Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken"

Sägs det i ett ordspråk...

Men jag kan  intyga om att jag har hoppat över bäcken många gånger nu, även hunnit en bit på vägen...

Har nyligen blivit smärtfri från diskbuktningen jag åkte på i våras, så himla skönt. Går på akupunktur, vilket har hjälpt mig mycket med både nacken och ländryggen som jag i normalfall har ständig smärta av nå slag i från. Men har inte haft en endaste känning av ländryggen på ja...över en månad nu. Jag var så sent som i morse lyrisk över att jag varit smärtfri och började äntligen känna mig som en hel människa.

Det är nog mycket därförr som jag börjat inse att jag å tiden inte är sams. Nu när jag blivit piggare så kommer ju allt ikapp en på ett mer påtagligt sätt. Svårt att förklara men ni kanske förstår vad jag menar...

Vaknade och kände mig pigg och allert i morse, brukar vara lite seg annars just på måndagar, går ju upp 4.30 på måndagar. Kände liksom en glädje över denna dag.....

Det blev en jättebra dag på jobbet, har ju så underbara kollegor och en underbar barngrupp. Ja livet kunde nog inte bli bättre denna dag....

Tog det lugnt och avnjöt en kopp kaffe på jobbet efter arbetsdagen, skulle vidare till Gävle för akupunktur, vilket jag såg fram emot... Gick in i omklädningsrummet och böjde mig ner för att ta upp väskan som stod på golvet, AJ!! och jag föll ihop på knä :( ja jag har ju varit med om detta förut och förstog vad som hände..ryggskott.... Ja efter en stunds svärnades och kämpandes så tog jag mig upp. Arg som ett bi blev jag på millesekunden.... FAAANN jag som mådde så bra i min kropp...varför?????

Jag är fortfarande arg, ledsen, uppgiven, förbannad, frustrerad....skulle bara vilja sätta mig ner å stortjuta, men inser att ryggfan ska fan inte få knäcka mig!!! men svära det gör jag i parti och minut just nu...

så nu har jag fått gnällt av mig lite.....

Måndag morgonen här igen....

Tiden ja vad är tid?? förr var tid nått man hängde med på men tiden har förändrats,

den väntar inte på en annan längre....

Gillar inte när tiden  och jag inte är sams, jag blir lätt apatisk och struntar att springa i kapp den, men det får jag bara sota för i längden, för på nå vis måste jag ikapp den......